2016-11-17

AIK Hockey säsongen 2016/17 – fortsatt konstgjord andning

Efter över 30 år utan en titel, flera nedflyttningar varav en tvångsdegradering på grund av ekonomisk misskötsel, en missad jättechans att ta över hockeytronen i Stockholm, spelade upp största fienden samtidigt som vi själva åkte ur, fortsatt mycket ansträngd ekonomi och en organisation/ledning/styrelse som till och med får fotbollens dito att framstå som kompetenta, så är oron över AIK Hockeys framtid fullt förståelig. Och då har vi inte ens nämnt det nuvarande sportsliga läget där laget efter 18 spelade matcher återfinns först på en 11:e plats i andra divisionen (HockeyAllsvenskan) bara tre poäng från det negativa kvalstrecket till division 1. Då har redan nålsögat att ta sig tillbaka till SHL (Elitserien kom tillbaka!) blivit mindre och mindre för varje säsong som passerar på grund av serieomläggningen.

Med undantag av den sportsliga ledningen med Roger Melin i spetsen så är vi direkt kritiska till mycket av vad som pågår inom AIK Hockey idag. En i många stycken kapad medlemsdemokrati visar hur det kan gå när supporter- och medlemsengagemanget inte riktigt finns där och där hopplösheten, frustrationen och likgiltigheten brett ut sig under åratal. De lockslantar som oljemiljardären Torbjörn Törnqvist och byggherren Erik Paulsson via sina bulvaner lockade med är sedan länge förbrukade. Budgeterade underskottet på 12 miljoner blev till och med 12,5 miljoner minus. VD Anders Olson är missnöjd med språkbruket på Hovet och vill locka en ”bredare publik” (= en ny och mer skötsam publik). Den retoriken känner alla som följt AIK Hockey i över 30 år plågsamt igen från det tidiga 1990-talet.

Men om ni är så missnöjda med hur AIK Hockey sköts varför agerar ni då inte som ”klubbens främsta beskyddare” kan vän av ordning fråga sig?

Svaret är egentligen ganska enkelt:
Det finns idag inga konkreta eller tillräckligt seriösa alternativ till den nuvarande ledningen och styrelsen i AIK Hockey. Men den dagen det finns det så kommer vi, medlemmarna och aktieägarna att lyssna noga.

All heder till den kärnpublik på ca: 3000 åskådare som alltid följer laget hemma på Hovet men helt klart är att det fanatiska engagemanget och viljan att med 51 %-regelns hjälp hela tiden driva klubben framåt (likt fotbollen) tyvärr inte existerar inom ishockeyn. Glädjande för den nuvarande ledningen men tråkigt för alla som tycker att AIK Hockey förtjänar mer är det som just nu utspelar sig år efter år, det vill säga konstgjord andning.

De fortsatt aktiva AIK-supportrar som på plats upplevt de senaste SM-gulden 1982 och 1984 blir färre och färre. Generationer av ishockeyintresserade ungdomar i Stockholm har växt upp utan något annat SHL-lag i stan än Djurgården. De unga gnagare som växer upp i city och norrort lockas naturligt mer av den mer tillgängliga och betydelsefulla fotbollen med rak serie och 30 omgångar än att ta sig söderut till Hovet för en snematch i mängden av 52 omgångar med tillhörande play off spel i en seriekonstellation som få kan begripa logiken i och som ger en så mycket stängd liga det bara går utan att vara officiellt just en stängd liga.

Det bästa vi supportrar kan göra som faktiskt gillar den fartfyllda och adrenalinstinna sporten ishockey är att fortsätta ta oss till Hovet och ge Melins boys vårt fortsatta stöd. Och någonstans försöka hålla hoppet uppe om en ljusare framtid för snart så är det dags igeeen…eller åtminstone försöka hålla en förening och en mycket anrik AIK-sektion fortsatt vid liv. Mer än så kanske vi inte kan hoppas på just nu.

Stöd AIK även på is!

sverigescenen.com