2014-11-06

Efter fotbollssäsongen 2014:

Officiell målsättning uppfylld – men inte drömmarna.

Fotboll är känslor och drömmar. När känslor och drömmar går förlorade hos supportrar och medlemmar så säger det en hel del om hur en förening egentligen mår. I AIK Fotboll så falnade drömmarna tidigt även i år för att sedan försvinna helt under hösten när laget radade upp fem raka matcher utan seger och endast 1 poäng av 15 möjliga. När vi i sista omgången säkrade en tredjeplats och europaspel på bättre målskillnad än fyran Elfsborg så var det mer en känsla av lättnad än glädje. Det innebar också att den officiella målsättningen (topp 3) uppfylldes och att sportchef Björn Wesström slapp fatta ett för honom obekvämt beslut rörande tränarteamet med chefstränare Andreas Alm i spetsen. En ifrågasatt Alm sitter säkert även under den här vintern vilket inte gäller alla inom klubben.

När man ska försöka beskriva det aktuella läget inom AIK Fotboll så ska det sättas i dess rätta perspektiv. Vi har ju faktiskt även en anrik ishockeysektion som är så misskött och befolkad av inkompetenta och genomkorrumperade människor att den får Hammarby IF oavsett sektion att framstå som välskött! Mer om det i en ev. annan krönika.

Men nu är det här en text som handlar om AIK Fotboll och flera saker är faktiskt positiva och värda att framhålla inom föreningen. Spelarförsäljningarna av Robin Quaison och Eero Markkanen har bidragit till att stabilisera ekonomin och för första gången sedan 2011 kommer vi visa upp svarta siffror på nedersta raden när böckerna stängs den 31 december. Det finns även andra spelare i truppen som bör vara intressanta för europeiska proffsklubbar under vinterfönstret som Nabil Bahoui, Celso Borges och Alexander Milosevic. Det finns en individuell utveckling och skicklighet hos många unga spelare som blir rolig att följa. Exempel på detta är förutom Nabil Bahoui även Eb Ofori, Sam Lundholm, Niclas Eliasson, Anton Salétros, Noah Sonko Sundberg, Marko Nikolic och Patrik Carlgren. I Bahouis fall slutade det även med landslagsspel efter en osedvanligt stark (höst)säsong med 14 + 7 i poäng som om utvecklingen fortsätter kommer ta honom långt i hans fotbollskarriär. Satsningen på de unga AIK-fostrade spelarna är också glädjande och något att vara stolta över. Lagets offensiv och djupledsspel utvecklades under året och vi gjorde sammanlagt 59 mål vilket var bäst i serien (tillsammans med MFF). Resultatraden de senaste fyra åren är 2-4-2-3 vilket sett ur en fyraårsperiod är den näst starkaste i modern tid (enbart slagen av åren 1998-2001) och visar att Andreas Alm och hans team har gjort ett bra jobb. Positivt var också att vi kvalificerade oss till Svenska Cupens gruppspel i vinter till skillnad från ex. förra årets svåröverträffade dubbla cupfiaskon. Vi vann även den allsvenska publikligan för 39:e gången med ett snitt på 16 446 trots mycket negativ publicitet såväl internt som externt om skrytbygget Nationalarenan.

Men.

Bra är inte bäst. Det vet alla Arsenal supportrar. I den här klubben så finns det en självbild och identitet hos oss supportrar och medlemmar som tyvärr inte avspeglar sig i prisskåpet. Det gäller inte bara den här säsongen eller decenniet utan det gäller även rent historiskt. Alla AIK:are kan siffrorna. Sveriges största idrottsförening har 11 SM-guld och 8 cuptitlar. Senast vi vann en titel (och SM-guld) eller ens var i serieledning var säsongen 2009 vilket nu är fem år sedan. Det är ett uselt facit för en klubb med vår ambition men tyvärr inte särskilt förvånande historiskt sett.

Även om vi har stabiliserat oss i toppen (vilket inte alltid varit en självklarhet i AIK) så har det maktvakuum inom svensk fotboll som varit en realitet ända sedan Djurgårdens storhetstid i början av 00-talet nu slutligen fått en tydlig vinnare i Malmö FF. Andra raka SM-guldet och till råga på eländet även avancemang till Champions Leagues penningstinna gruppspel vilket bara genom kvalificeringen, TV-pengar och matchbiljetter garanterar klubben minst 200 miljoner kr i intäkter. Det är stora summor och det är tydligt att MFF inte bara ekonomiskt utan även sportsligt ryckt ifrån resten av klubbarna. Malmö var aldrig hotade i år utan avgjorde ligan tidigt och när serien summerades efter 30 omgångar var vi hela tio poäng efter MFF. Den känslan och insikten av att faktiskt inte ha kapaciteten eller kraften att hota MFF trots vår klubbs storlek, publik och unika engagemang är den kanske mest smärtfulla insikten av dem alla. Den stora oron ligger också i att det finns en hel del som talar för att Malmö FF kommer dominera svensk fotboll en tid framöver.

AIK:s säsongsinledning var i vanlig ordning bedrövlig (oavsett vad siffror visar i jämförelse med tidigare år) med en poäng på de tre första hemmamatcherna och sedvanligt bottennapp i premiärmatchen inför storpublik. Sammanlagt åtta förluster under säsongen varav fyra på hemmaplan är inget facit för ett mästarlag lika lite som det är att ligga 5-10 poäng efter ledarlaget större delar av säsongen. Det som bekymrar oss mest är den sviktande defensiven med hela 42 insläppta mål (lika många som Gefle på kvalplats släppte in!) och detta trots en duktig målvakt i Patrik Carlgren som fortfarande är ung och något valpig men som har potential att bli en väldigt bra målvakt och som inte direkt kan lastas för de många insläppta målen och en 13:e plats i målvaktsligan med svaga 72 % i räddningsprocent. En bra defensiv byggs över hela banan från målvakt till anfallare men visst är det ofrånkomligt att notera att de individuella misstagen från fyrbackslinjen fortsatt och att utvecklingskurvan på våra försvarsspelare inte gått åt rätt håll heller i år. AIK för oss är Dala Dahlkvist, Stuart Baxter och stabila 1-0 segrar och det är oerhört frustrerande att känna att vi aldrig kan stänga en match, eller om det offensiva spelet gått i baklås, kunna förlita oss på en ramstark defensiv och i alla fall hålla nollan. Det spelar ingen roll hur bra offensiv du har. Det finns inga framgångsrika fotbollslag som släpper in så här mycket mål och detta defensiva haveri faller på Andreas Alms ansvar.

De matcher som spelet har stämt så har också de individuella prestationerna varit väldigt höga och vi har sett starka ut. Tyvärr har detta skett alltför sällan och det är heller inte ett hållbart recept för kontinuerlig framgång att enbart förlita sig på individuella prestationer. För att nå framgång oavsett liga eller division så måste du dels ha alternativ om spelet låser sig men framförallt så måste du ha ett fungerande lag. Du måste ha ett lag som är beredda att offra sig för klubben i 90 minuter plus tillägg oavsett match eller motstånd men också ett lag som spelar med fart och ständigt är beredda att ta maxlöp utan att ”fuska”. Att hela tiden jobba hårdare än motståndarna. I synnerhet i en liga som Allsvenskan. Vissa kallar det för ”inställning” och att visa ”hjärta”. Vi kallar det för mentalitet. Har du inte det så faller hela fotbollens idé som lagspel och här har också Andreas Alm en hel del att arbeta med.

Frustrerande är också de ständiga magplasken såväl hemma som borta mot mindre klubbar (läs: skitgäng), påfallande ofta när laget hade chansen att närma sig MFF i toppen och ta igen lite av vårsäsongens förlorade poäng. Det är inte acceptabelt eller värdigt en klubb som AIK att förlora hemma mot lag som Norrköping, Halmstad och FC Astana eller falla igenom borta mot Falkenberg (1-4), Örebro (2-4), HIF (1-3) och Mjällby (0-1). Det ser inte bra ut. Det känns inte bra. Det är inte bra.

Alla spelare har heller inte haft en stålande utvecklingskurva och när vi hyllar Nabil Bahoui (vilket vi gör!) ska vi heller inte glömma bort hans ganska mediokra vårsäsong, allergiproblemen till trots. På samma sätt som att vår offensiva fart och explosivitet bygger mycket på Nabils individuella skicklighet och dagsform så bygger mycket av vår samlade taktiska offensiv och anfallsspel på spelbegåvade Henok Goitom. Henok svarade för en poängmässigt godkänd (12 + 4) säsong men faktum är att många av poängen kom under hösten och att hans vårsäsong var direkt underkänd även spelmässigt. Costaricanen Celso Borges har under sin AIK-sejour alltid uppträtt som ett fullblodsproffs och vikarierade även som lagkapten när Nisse Johansson inte var tillgänglig. Celso följdes även och stöttades stort av alla AIK-fans under VM-slutspelet i Brasilien. Men faktum är att Celso Borges lät sin personliga besvikelse över ett uteblivet kontrakt med franska brödgänget Evian Thonon Gaillard ta överhanden och han dippade rejält i sin prestation under hösten och det bästa för båda parter vore nog om Celso Borges såldes under vinterfönstret.

Att kvalificera sig för Europa genom att komma topp-3 är klubbens målsättning men vad är det egentligen värt sportsligt och ekonomiskt om vi ska åka ut i kvalet mot ett lag från Kazakstan med sammanlagt 1-4!?

Det finns tyvärr ur vissa avseenden i spelartruppen tendenser till en medioker attityd, brist på disciplin och en direkt nonchalans som påverkar utvecklingen av såväl spelarna själva som klubben i stort att nå sin fulla potential. Ansvariga för detta är givetvis spelarna men också ledarstaben som låter det fortgå.

Efter att den dåvarande bolagsstyrelsen 2008 sparkat Rikard Norling och sedermera grävt sin egen grav så togs ett beslut att styrelsen skulle undvika att lägga sig i sportsliga beslut så som ex. tillsättande av tränare och spelarköp. Det ansvaret lämnades till sportchefen som utifrån sin egen budget anställer tränare och köper och säljer spelare. Sportchef Björn Wesström har byggt upp det här laget till 99 %. Det är Björns spelare. Det är Björns tränare. Det är Björns AIK. Björn Wesström har historiskt sett alltid varit prestigelös och satt AIK före sin egen person. Samtidigt har han växt sig oerhört stark inom klubben och är nu tillsammans med FF-ordförande Johan Segui de enskilt två största makthavarna inom AIK Fotboll, VD och styrelseordförande inkluderade. Men med den makten medföljer också ett stort ansvar. Ett ansvar att alltid sätta klubbens bästa före just sin egen person, agenda och bekvämlighet. Björn Wesström har investerat tungt i Andreas Alm som chefstränare för AIK Fotboll. Trots att Andreas emellanåt varit, och är, ifrågasatt inom klubben så har Wesström inte missat många chanser att berätta vilken fantastisk tränare Alm är. Men att mitt under sommaren och redan med 1 ½ år kvar på befintligt avtal förlänga Alms kontrakt med ytterligare två år över säsongen 2017 är att spela ett väldigt högt spel även för att vara Björn Wesström!

Andraes Alm har alla förutsättningar att bli en riktigt bra fotbollstränare. Han har, trots vissa brister i ledarskapet, gjort ett bra arbete under sina fyra säsonger som chefstränare för AIK Fotboll med ”medalj” tre säsonger av fyra och spel i Europa Leagues gruppspel. Andreas är en statistiknörd av rang som med AIK:s hemsida (läs: Stefan Mellerborgs) hjälp inte varit sen att kabla ut allehanda uträkningar om sin egen storhet. Vi gillar Andreas Alm. Som vi skrivit i tidigare krönikor så har han under åren blivit AIK-mässig i sin framtoning, han är oerhört seriös och noggrann, han har pungkulor och är väldigt kunnig inom spelet fotboll. Men med statistik kan man bevisa mycket. Där finns även den främsta kritiken mot Andraes Alms styre – nämligen noll(0) titlar och en utveckling som inte gått åt rätt håll resultat- och placeringsmässigt.

Andreas och Björn har i sina närmast försvarsliknande utspel efter säsongen såväl internt som externt lyft fram allehanda argument som tunga spelarförsäljningar, satsning på unga spelare, flest gjorda mål och landslagsmän. Det här är givetvis jätteviktigt. Vi tycker verkligen det. Men det får aldrig bli viktigare än fotbollens och hela idrottens grundtanke när det kommer till elitidrott och tävlan och som man aldrig, aldrig, får glömma bort eller försöka negligera – det går ut på att vinna! Och här har Alm och Wesström hittills misslyckats inkluderat med att få in en vinnarmentalitet i klubben som ex. Malmö FF, trots tidigare framgångar, spelar- och tränarförluster och skador, har lyckats med. Vinnarmentalitet är att hela tiden vilja utvecklas och sträva efter att bli bättre och bättre oavsett hur mycket du tidigare har vunnit. Att aldrig nöja sig. Ett bra exempel på ett sådant ledarskap är Sir Alex Ferguson som under sin 27 år långa sejour i Manchester United vann 13 ligaguld, 9 olika inhemska cuptitlar, 5 olika europeiska cuptitlar varav 2 Champions League guld. Det våra vänner och fiender är vinnarkultur i ordets rätta bemärkelse! När man pratar om Alex Ferguson så nämns det också alltid att det gäller att ha tålamod då det tog hela sju år för honom att vinna det första ligaguldet (1993) men sanningen är också att det ”bara” tog 4 ½ år att vinna den första titeln genom FA-cupsegern 1990. Ska den jämförelsen hålla så kan vi alltså förvänta oss ett cupguld till sommaren, 4 ½ år efter att Andreas Alm tog över AIK…

Något som ligger oss särskilt varmt om hjärtat är AIK:s ungdomsakademi med över 800 ungdomsspelare i åldrarna 5-18 år och ca: 200 ideellt arbetande föräldrar och ledare. Sportchef för AIK Ungdom är Leif Karlsson som är navet inom verksamheten och en av klubbens verkliga makthavare om än dold för den stora massan men en man som har ett finger med i mycket. Andreas Alm har varit inne på att kravbilden inom klubben måste höjas. Det är sant och det gäller såväl inom Andreas egen verksamhet i A-laget som inom ungdomsakademin. Det finns fortfarande andra föreningar som tränar mer och bättre än AIK:s ungdomslag och så ska det inte vara om vi vill fortsätta fostra morgondagens AIK-spelare (”Från U till A”) även om en del kan skyllas på dåliga träningsförhållanden. Kravbilden måste höjas och attityden förbättras och den börjar från ledarna själva. Risken finns annars att steget blir för stort för de spelare som ska upp till U17 och U19 och sedan konkurrera om seniorkontrakt. Förutsättningarna är annars goda då det finns en röd tråd och en uppriktig vilja till samarbete hos chefstränare Alm och sportchef Wesström för att jobba nära akademin och ge unga spelare chansen i såväl träning som match vilket årets säsong varit ett bra kvitto på. Så har det inte alltid varit. Men den lättja och brist på ödmjukhet som delvis börjat sprida sig inom akademin måste bort. Att ha en kaxig approach är bra om du är AIK:are och kan backa upp den, det är det inte många som kan utanför ligistkretsarna i klubben.

Även om U21-laget ligger utanför AIK Ungdoms verksamhet så krävs även här en ordentlig genomlysning hur AIK ska få en högre verkningsgrad än idag. En extremt viktig fråga inte bara för A-laget är också genomförandet och finansieringen av klubbens nya träningsanläggning och framtida hem.

När det gäller fotbollssektionen i övrigt så konstateras att det finns saker att arbeta med. Sorgebarnet Marknad nådde till slut vägs ände när den efter en längre tids spekulation outsourcas till Sportfive (dotterbolag till Lagardère Sports). Tråkigt på ett sätt men även oundvikligt och en till synes bra deal för AIK Fotboll. Det finns även andra svaga delar inom kansliet och klubben som redan skulle ha åtgärdats men som på grund av svagt ledarskap i den absoluta toppen släpat efter tills nu. VD Thomas Edselius har även misslyckats med att uppnå samtliga våra ekonomiska mål och det negativa driftresultatet är direkt oroande och det kan naturligtvis inte fortsätta så här. Samtidigt gäller det att vara försiktiga och väldigt noggranna i kapandet av kostnader så vi inte säljer ut klubbens själ eller påverkar kvalitén mer än nödvändigt. En annan vital del som kräver en översyn precis som styrelsesammansättningen varje år är VD-posten och hur AIK egentligen ska vara organiserade i framtiden. Trots att AIK Fotboll varit bolagiserade i 15 år så har bolaget aldrig lyft organisatoriskt oavsett vem som varit VD, alltid gjort svaga ekonomiska resultat som enbart räddats av spelarförsäljningar, ofta skapat slitningar och interna konflikter mellan FF- och AFAB-styrelserna och inte minst endast tagit ett(1) enda SM-guld under denna långa period.

Det är en smärtsam upplevelse att förlora men det är ännu mer smärtsamt när drömmar krossas. När hoppet försvann under säsongen 2014 så gick luften verkligen ur hela AIK och dess trogna supportrar. Där har klubben, laget och den sportsliga ledningen en stor utmaning inför nästa säsong – att åter ge oss drömmar av guld!

sverigescenen.com