2014-03-30

Inför fotbollssäsongen: Fram med bucklorna!

2013 var en ur många avseenden extrem säsong som givetvis toppades av Ivan Turinas tragiska död. När vi nu går in i en ny säsong så lever Ivans minne självklart vidare i alla AIK:are.

En chefstränares roll i en fotbollsklubb kan inte överskattas. I synnerhet inte i en klubb som AIK – Skandinaviens största. I våra ögon så vore det helt naturligt om chefstränaren i AIK tjänade bättre än alla andra spelare då han ändå har det övergripande ansvaret och givetvis ska ha betalt därefter. Vi ser gärna en chefstränare som är här för att stanna och bygga upp en dynasti där det är titlar som räknas och där vi hela tiden strävar efter att bli bättre och inte nöjer oss med ankdammen Sverige. Vi söker våran Alex Ferguson och trodde vi hade hittat honom i Rikard Norling. Det trodde dock inte den dåvarande ledningen. Mikael Stahre förde bucklan till Råsunda…men valde den otrognes väg och avslutade med en Judaskyss och västkustflytt. Kan Andreas Alm vara den man vi söker? Vi hoppas verkligen det. Vi har under åren lärt oss att uppskatta Andreas Alm. Andreas är AIK-mässig i sin framtoning och i sina uttalanden. Han har ett analytiskt tänkande med en strävan att hela tiden utveckla och utvecklas. Hans agerande mot varbölden Daniel Majstorovic var föredömligt. Tillsammans med sportchef Björn Wesström höjde han träningsdosen i somras, något vi länge efterfrågat. Alms resultatrad som chefstränare är 2-4-2 vilket är med beröm godkänt rent placeringsmässigt. Vi skulle idag säga att vi har ganska höga tankar om Andreas Alm såväl som ledare som chefstränare.

Men, och det finns ett stort men här. Kravet på en chefstränare i den här klubben ska vara att alltid föra oss till europaspel (topp 3). Men målsättningen måste givetvis vara SM-guld och Cupguld. Varje år. Och bryter man ner det än mer så handlar det om att vinna varje enskild match och att skapa en vinnarkultur för den här föreningen. Vi kommer inte att vinna varje match. Men målsättningen och ambitionen måste vara så. När Andreas Alm har ifrågasatts som kraftigast, och det har han varit senast innan sommaruppehållet 2013 när han låg direkt skrynkligt till, så har AIK:s hemsida varit snabb med att leta fram statistik på Alms förträfflighet. Senast i höstas när en något märkligt framtagen statistikdatabas över AIK:s allsvenska tränare genom tiderna visade att Alm var den bäste för att han hade högst ”vinstprocent”. Då inställer sig givetvis frågan: Var är bucklorna?

Det är dags för AIK Fotboll att ta nästa steg. Att bli den maktfaktor vi supportrar är och ser oss som. Klubben pratar om att bli ”Nordens förstaval” men det har vi hört förut och vi har fortfarande inte lyckats springa ifrån sportsligt i Allsvenskan, Skandinavien eller prenumerera på Europaplatser trots fantastiska förutsättningar. Vi har fortfarande en svag marknadssida och usla bokslut trots ett otroligt publiksnitt och årskortsförsäljning på en ny arena. Vi måste utvecklas för varje säsong. Inte gå bakåt. Bara tre SM-guld de senaste 76 åren är ett bedrövligt facit för en klubb med AIK:s ambitioner och storlek. Och det finns några delar vi fortfarande, efter tre år med Andreas Alm som huvudansvarig, inte heller känner oss helt tillfredsställda över:

  • De usla säsongsstarterna. Det håller inte att varje säsong ge dom andra klubbarna 10-12 poängs försprång och tro att vi ska kunna hämta in det. Som det är nu så känns det som att vi varje säsong tvingas börja om från noll och bygga nytt istället för att kunna rida vidare på våra förhållandevis starka höstavslutningar. Försäsong är givetvis försäsong men vi måste vara med från start i år. Allt annat är dåligt ledarskap och det är klart att försäsongsuppläggets glassresor kommer ifrågasättas när resultaten är detsamma år efter år.
  • Den svaga defensiven. Det som tidigare varit lite av den här klubbens adelsmärke och som stora tränarprofiler som Rolf Zetterlund, Tommy Söderberg och inte minst Stuart Baxter la grunden till har inte alls sett lika stabilt och tryggt ut den senaste tiden. Laget läcker emellanåt betänkligt, målvaktsfrågan känns inte helt optimal och de individuella misstagen som kostar baklängesmål har ökat men det är inte enbart målvakt och fyrbackslinjens fel då defensiven måste börja ända från våra forwards. Stabilitet efterfrågas över hela banan.
  • Cupdebaclet. Senast i fjol så åkte vi ut Svenska Cupen två gånger under samma år. Ett svårslaget fiasko som är helt åt helvete för att tala klarspråk. Förlusten borta mot division 1-jumbon Sandvikens IF var det mest plågsamma och pinsammaste ögonblicket i den här klubben på över 20 år (Spånga i cupen 1992) och huvudansvarig för det är givetvis chefstränaren. Att spelarna klev in till matchen med en usel inställning stod tidigt klart för alla som tvingades bevittna denna mardröm. Det är inte acceptabelt någonstans och det är efter sådana insatser som en tränare normalt sett får sparken i vilket valfritt land som helst ute i fotbollseuropa.

    Nu har Andreas Alm ett förtroendekapital inom klubben och så även hos oss supportrar men det är läge att ta det där steget nu och börja skörda frukterna av Alms fjärde säsong som chefstränare. Med seriens bästa spelartrupp och toppar som Borges, Goitom, Bahoui och återvändande Teteh Bangura och Kenny Pavey finns alla komponenter för att det här ska bli en säsong att minnas. Vi står bakom Andreas Alm och resten av ledarstaben och spelartruppen men nu är det slutsnackat och dags för handling. Resultatet styr tanken. Det är dags att skapa en vinnarkultur på riktigt. Det är dags att börja vinna bucklor. På måndag tar vi första steget!

    sverigescenen.com