2008-03-27

Kravet är givet: GULD!

Allmänna Idrottsklubben, AIK, är landets största klubb. En storklubb och maktfaktor inom svensk fotboll på alla dess olika sätt och vis. En klubb som vunnit publikligan sju av de senaste tio åren och som i fjol lockade över 20 000 åskådare i snitt till nationalarenan Råsunda. Men samtidigt en klubb som "bara" spelat ihop tio svenska mästerskap varav endast två i modern tid (1992 & 1998). Det är alltså tio(10) år sedan vi kunde stoltsera med landets bästa fotbollslag och nio(9) år sedan vi vann en titel (Svenska cupen 1999). Sedan detta har vi hunnit med en oförglömlig Champions League resa men också ett underpresterande representationslag som slutligen lyckades med konststycket att spela oss ur Allsvenskan 2004. Sejouren i Superettan 2005 får aldrig glömmas bort då det är en viktig påminnelse om hur illa det kan gå när spelare & styrelse inte gör sitt jobb men samtidigt är det nu också hög tid att gå vidare och börja göra det som anstår en storklubb: Att börja ställa krav och vinna pokaler!

Vi älskar Rikard Norling. Han är en stor människa med ett stort AIK hjärta. Han tog över laget i ett mycket prekärt läge men har med fast hand och med en mycket målmedveten plan hela tiden jobbat för att nå dit vi är idag. Det lag som överraskade många och kom tvåa som nykomlingar 2006 gjorde en medioker och i många avseenden direkt svag säsong 2007 där vi till slut blev femma. Årets lag andas Rikard Norling som nu inleder sin fjärde säsong som chefstränare för AIK Fotboll. Inte sedan Stuart Baxters dagar har vi haft en sådan kärlekssaga med en tränare. Rikard har nått en position där han som tränare har marginaler och förtroendekapital gentemot AIK:s mest passionerade och krävande supportrar. Rikard har alltid försvarat fansen och fansen har alltid försvarat Rikard. Jämförelserna med Stuart blir allt tydligare och Rikard är i många avseenden redan större än vad Stuart var. Men det finns en stor skillnad dem emellan där Rikard inte är i närheten av Stuart ännu och det stavas s-e-g-r-a-r. Till skillnad från många andra så anser vi inte att tränarens roll är överskattad i en klubb. Snarare tvärtom. Det är därför nu hög tid att börja skörda frukterna av de senaste årens utveckling och uppbyggande av vårt fotbollslag. Det är hög tid att börja vinna titlar, pokaler, bucklor och framgång. Det är hög tid att börja vinna guld igen.

Det är egentligen ganska enkelt för en fotbollsintresserad och någorlunda taktiskt driven person hur AIK ska spela för att vinna. Förutom det självklara med duktiga fotbollsspelare som är fysiskt bra tränade och som även kämpar för varandra och klubben krävs givetvis även en fungerande balans inom laget. Snabba omställningar, löpvilliga spelare, ett högt bolltempo, precisa avgörande sistapassningar, att utnyttja kanterna och få in bollarna innanför boxen och väl där ha anfallare som kan leverera. Våga komma i lägen utanför straffområdet och där ha skottvilliga och duktiga mittfältare. I andra änden av planen handlar det mycket om att kunna skärma av ytor och ha så skickliga defensiva spelare att de klarar av de en mot en situationer som uppstår och om motståndarna ändå skulle komma igenom, ha en stabil sista utpost med få insläppta mål. Låter enkelt och logiskt eller hur? Det svåra är givetvis att kunna omsätta allt detta i praktiken.

Om vi går igenom årets 24-mannatrupp så kan vi direkt konstatera att det är en av allsvenskans absolut bredaste trupper - åtminstone på pappret. Offensivt - utan tvekan den starkaste. Defensivt - så finns det frågetecken som förhoppningsvis kan växa ut till utropstecken under säsongen. Det är upp till bevis för målvakterna i år och då menar vi bägge två. Daniel Örlund är en Gnagare med bra inställning till träning och match. Det kan man komma långt med. Problemet i Örlunds fall är att han är målvakt och då kommer man inte undan med alltför många tveksamma ingripanden och rena tavlor som dessutom kostar poäng. Det fanns en del som tyckte att AIK skulle klivit in i Rami Shaaban budgivningen just med tanke på hur viktigt det är att ha en riktigt bra målvakt om man ska kriga om guldet. Nu valde AIK att visa fortsatt förtroende för Örlund och därför är vår förhoppning att Daniel nu kan ta klivet och bli den stormålvakt vi trodde han skulle bli. Nicklas Bergh är tillbaka efter utlåningen till Enköping men klar tvåa i Rikard & Nesjos ögon.

En på förhand annan akilleshäl är försvarsspelet där hjärtat Nicklas Carlsson inte fick nytt kontrakt utan numera återfinns i staden som Gud glömde - Göteborg. Den från mittfältet omskolade Pierre Bengtsson verkar ha lagt på sig några nödvändiga kilon, blivit betydligt starkare i kroppen och visat upp ett frejdigt och rejält ytterbacksspel på försäsongen där han matchats flitigt och i år verkar kunna utmana på allvar om en plats i startelvan. Dock är han sannolikt inför premiären ändå bara tvåa som vänsterback efter förra årets nyförvärv från Gefle Patrik Karlsson som tippas ta ytterligare ett kliv i år när tryggheten och acklimatiseringen att spela och leva i AIK växt sig än starkare. Given som mittback är Nisse Johansson som är nästa lagkapten efter "Tjerna". Nisse växte sig starkare och starkare i fjol och är en mycket viktig fältherre i Norlings försvarsbygge. Frågan gäller vem som tar platsen bredvid honom. Daniel Arnefjord blandar och ger och måste liksom målvakt Örlund minimera sina poängmissar. Per Karlsson tillbaka från en framgångsrik utlåningsperiod i Åtvidaberg påstås vara redo att "ta klivet". Walid Atta är ny från Väsby, ny i U21 landslaget och spås en lovande framtid men av det vi sett av Atta hittills under försäsongen så har han några steg kvar att ta och känns inte som ett startalternativ som mittback i dagsläget. Walid Atta har även fått testa på högerbacksplatsen där 2006 års succéman Markus Jonsson inte alls höll samma klass i fjol men ändå nog är Norlings förstalternativ. Uruguayanske nyförvärvet Jorge Anchén kan spela både högerback som högermittfältare liksom även den populäre britten och fighterhjärtat Kenny Pavey. Kenny som nu förhoppningsvis en gång för alla fått ordning på sina magproblem.

Mittfältet i övrigt är tveklöst den på pappret strakaste lagdelen och det blir förhoppningsvis angenäma uttagningsbekymmer för tränarstaben att ta under säsongen. Förutom nämnda Anchén och Pavey finns outtröttlige lagkaptenen Daniel Tjernström, det högt haussade nyförvärvet Bojan Djordjic, jättevärvningen Jorge Ortiz från argentinska San Lorenzo som vi har skyhöga förväntningar på, fjolårsfloppen Khari Stephenson, unge Kevin Walker, ständigt skadebenägna Mats Rubarth och Gabriel Özkan, speluppläggaren Dulee Johnson och även anfallaren, brassen, Daniel Mendes kan användas på mittfältare då i en ytterposition. Vår främste anfallare Iván Óbolo testades som offensiv mitt vissa försäsongsmatcher men känns i våra ögon som en given forward om inte annat med tanke på nuvarande mittfältssuppsättning. Vi pratar om 10-12 spelare som slåss om fyra-fem startplatser. Mer ingående kan konstateras att Ortiz är här för att ersätta Dulee Johnson om vi nu lyckas bli av med honom till sommaren. Dulee är tveklöst en av de mer korkade spelare vi haft i AIK men än dock en väldigt duktig fotbollsspelare som dessutom är väldigt viktig för vårat spel. Har man dessutom Rikard Norlings stöd så kan man komma undan med en hel del. Det finns egentligen ganska mycket att säga i detta fall men av respekt för Rikard och klubbens investerare så har vi bestämt oss att för närvarande nöja oss med detta. Att Mats Rubarth är en duktig och sevärd spelare i sina bästa stunder skriver vi snabbt under på men hans något slappa inställning till fotbollen är sannolikt också en av anledningarna till hans ständiga skadebekymmer. Rubarth ska vara mycket tacksam över sitt nya kontrakt. En annan spelare med stora skadebekymmer är Gabriel Özkan och vi är uppriktigt sagt oroade för om Özkans kropp håller för elitfotboll. Han skulle bli en enorm tillgång skadefri och fulltränad men som det är nu så går det för kort tid mellan bakslagen för Gabriel. Bojan Djordjic har vi väntat länge på. Bojan är en skärpt kille med en seriös inställning till sin sport som är hans liv. Vi har varit ivriga förespråkare för Bojans vara i AIK och vet att han kommer göra allt för att lyckas. Då det kan bli trångt på innermittfältet så känns det som "Tjerna" kan vara Bojans främsta konkurrent till en startplats i premiären. Khari Stephenson var med något enstaka undantag förra säsongen helt värdelös och har mycket att leva upp till. Han känns tillsammans med än dock spännande Kevin Walker inte som ett startalternativ i dagsläget.

Anfallarna slutade göra mål i fjol när Wilton försvann men tittar vi återigen på pappret så finns det få allsvenska klubbar som kan visa upp en sådan anfallsuppsättning som AIK kan: Givne argentinaren Iván Óbolo, landsmannen Lucas Valdemarín, slovenen Miran Burgic tillbaka från sin svåra skada, supersub Daniel Mendes och Väsbyförvärvet Saihou "CH" Jagne. Som alltid påminner vi om att vi inte haft en allsvensk skyttekung sedan 1955 och Kurre Hamrins dagar. Det finns med andra ord både tid och plats för en ny AIK hjälte.

På ledarsidan så är alltså Rikard och Nebojsa inne på sin fjärde raka säsong tillsammans. Andra viktiga nyckelfigurer är givetvis fystränaren Thomas Lindholm och sportchefen Ola Andersson. Förra årets assisterande tränare Jens Andersson och målvaktstränare Anders Almgren är utbytta mot gamla AIK spelarna Thomas Lagerlöf och Lee Baxter. Andersson och Almgren kliver vidare till samarbetsklubben Väsby United som i år spelar i Superettan. Andersson som sportchef och som själva länken mellan Väsby och AIK och Almgren som målvaktstränare. Samarbetet med Väsby är mycket kostsamt men också något som vi tycker är värt att satsa på. Här finns ett naturligt steg för de bästa AIK juniorerna att suksesivt kunna slussas in i ett högre tempo och få en större inblick i vad som krävs för att lyckas i dagens elitfotboll. AIK har historiskt sätt varit värdelösa på att ta tillvara och utveckla unga talanger till att ta just det där sista steget. I Väsby samarbetet finns nu ett färdigt koncept och en klar idé på att göra något nytt och förhoppningsvis framgångsrikt. För i dagens kommersiella fotboll med mindre och mindre klubbkänsla så finns det få saker som gläder fansen så mycket som när en egen produkt spelat sig igenom hela juniorleden och sedan även lyckas ta en tröja i seniorlaget. Inte minst viktigt med tanke på Uefas nya regler angående homegrown player men även med tanke på kostnaderna som följer för att värva riktigt bra och etablerade spelare till AIK. I Väsby i år finns bland annat följande AIK bekantingar: Niklas Westberg, Peter Motas, Gabriel Petrovic, Brwa Nouri, Martin Mutumba, Admir Catovic, Bilel Ghemri, Mikael Thorstensson, Ammar Ahmed, Jonas Gustavsson, Viktor Samuelsson, Magnus Eriksson och Viktor Lundberg. De två sistnämnda, 17-åringarna Eriksson och Lundberg, är två av AIK:s största talanger genom tiderna och bägge två har fått testa på A-lagsspel under försäsongen med goda insatser. Tyvärr så är epitetet "talang" och "storspelare" ej synonymt med varandra många gånger, det om något har historien visat oss. Emil Berger är värvad från Degerfors och är ännu en lovande spelare (i år utlånad till Väsby) och såväl Mikael Wentzel, Niklas Backman, Alieu Jagne som Ubi Etic har fått prova på att spela och träna med AIK under vintern så Ni förstår att det finns stora AIK intressen inför framtiden i Väsby United. Väsby tränas även i år av tidigare AIK J-tränaren Mikael Stahre. En annan AIK spelare att hålla ögonen på är den till Sirius utlånade anfallaren Alexander Gerndt. Björn Wesström är ny scoutingchef för AIK Fotboll och även i denna satsning finns inte mycket att anmärka på då även detta varit ett stort eftersatt område genom åren.

Det som däremot går att anmärka på och även visa en oro för är de alltigenom svaga boksluten i kombination med att lönekostnaderna på tre år ökat med hela 86 % (=23,6 miljoner kr), spelarlönerna har ökat med 28 % och kostnaderna för kontorspersonal med 41 %. Den totala lönekostnaden uppgår till 51 miljoner kronor och utan spelarförsäljningarna är det mer än 50 procent av rörelseintäkterna. De totala kostnaderna har ökat med 30 miljoner jämfört med föregående år, intäkterna utan spelarförsäljningar har ökat med cirka 9 miljoner, alltså har kostnaderna ökat med 21 miljoner i relation till intäkterna. Rörelseresultatet utan spelarförsäljningar uppgår till minus 6-8 miljoner. En ekvation som inte håller år efter år. Det är inga småpengar vi pratar om här och för oss som var med både under Sune "Tjuven" Hellströmer och Sanny "Lovar att vi inte åker ur" Åslunds dagar så är det klart som fan vi blir oroliga. Betänk också att man lägger ner miljonbelopp på säkerhet (en summa som också bara ökar år för år) och Ni förstår att något inte står helt rätt till. Charlie Granfelt har fått ordentlig uppbackning av Per Bystedt och vi har förvisso betydligt mer förtroende för dessa två herrar än vi har för en del av rövhålen inom bolagsstyrelsen, fotbollsstyrelsen och föreningsstyrelsen. Men det vill nog till att klubben börjar vinna segrar både på planen och i styrelserummen i fortsättningen för annars kan det komma en kraftig baksmälla snart. Glädjande dock att Cecilia Giertta numera är ett minne blott inom AIK Fotboll AB och förhoppningen är nu att vi slipper dessa könsinkvoterade stolpskott i fortsättningen oavsett vilket kön, ålder eller pappa dom må ha. Det enda avskum som Giertta varit ute efter i AIK är av personlig vinning såväl för henne som individ som för hennes så kallade "karriär".

Viktigaste frågan för AIK Fotboll att lösa är tveklöst arenafrågan. Svenska Fotbollförbundet (SvFF) ska via ett antal olika ägare bygga en ny nationalarena för fotboll i Solna samtidigt som Råsunda ska jämnas med marken. Skrytbygget ska stå klart 2011-2012, kosta ca 1,8 miljarder kr och rymma ca 50 000 åskådare. Kärnfrågan för våran del ligger självklart i vikten av att äga våra egna arrangemang men även viktiga frågor som utformningen av arenan och den unika supporterkulturens bevarande. Frågor som i princip har negligerats helt av SvFF och deras samarbetspartners. Dom behöver onekligen oss (eller rättare sagt någon stockholmsklubb) men vi behöver å andra sidan en arena. Som sagt, onekligen en mycket mycket viktig fråga att lösa.

En annan fråga som debatterats genom åren och som av olika anledningar varit aktuell igen den senaste säsongen är nödvändigheten av att ha en tydlig alkohol- och drogpolicy inom klubben (och ja, vi är rätt personer att uttala oss om detta så länge vi inte spelar fotboll för AIK). Det här är ingen lekstuga, vi betalar dyra övergångssummor och löner för våra spelare så nog fan kan vi kräva att de håller sig nyktra och fräscha under säsong samt gör vad de kan för att förbereda sig för match på bästa sätt genom träning, kost och sömn.

Allsvenskan sparkar igång nu på söndag den 30 mars med IFK Göteborg som regerande svenska mästare och med Kalmar FF som regerande cupmästare och enligt journalistpacket och resten av etablissemanget även som guldfavoriter i år. Skitklubbar som Kalmar och Elfsborg är resultatet av den svenska "sossefotbollen" där SvFF och föreningarnas små hemkommuner hela tiden premierar och gynnar de mindre klubbarna framför de stora, något som är närmast unikt inom den europeiska fotbollen idag. Så länge uppstickarklubbar från landsbygden tillåts ta sig fram på de större klubbarnas bekostnad så kommer vi aldrig få några stora svenska framgångar i Europa. I övrigt så tippas toppstriden innehålla ständigt underpresterande Malmö FF och skånekollegan Helsingborgs IF. Hammarby IF och Djurgårdens IF påstår sig ha ambitionen att tillhöra toppen medan Halmstads BK och Gefle IF känns som två typiska mittengäng. Såväl Gais som Örebro SK ser försvagade ut och kan med en dålig start få problem och till denna kategori räknar vi även in Trelleborgs FF. Av nykomlingarna IFK Norrköping, GIF Sundsvall och Ljungskile SK ser de två förstnämnda klubbarna intressantast ut medan Ljungskile ser ut som en given nedflyttningskandidat. Allsvenskan innehåller efter serieomläggningen numera 16 lag vilket ger 30 omgångar och det känns positivt då det borde stärka storlagens roll framför de mindre klubbarna. Om Royal League återuppstår så är det de fyra första klubbarna som kvalificerar sig dit medan enbart ettan och tvåan kan vara garanterade Uefaspel. Lag 14 får kvala och lag 15 och 16 åker ur. Med det långa EM uppehållet i sommar så spelas hela elva omgångar på kort tid och det gäller naturligtvis att vara med från start i år om man ska ha något med toppstriden att göra. EM i Österrike/Schweiz (7-29 juni) blir som vanligt en höjdare och det är alltid lika kul att Sverige är med i slutspelet. Det fanns en tid när detta var långt ifrån givet men precis som för AIK:s del så gäller det nu även för landslaget att ta nästa steg och hela tiden fortsätta att förbättra sig.

Vi hoppas också att domarstandarden förbättras rejält. Känslan är att domarutvecklingen går åt fel håll. I Europa har vi under vintern kunnat se närmast horribla domarinsatser avgöra riktiga toppmatcher med felaktiga utvisningar, felaktiga straffsparkar och felaktiga offsideavblåsningar. I Sverige har vi fått bevittna allt detta också plus det faktum att svenska domare skaffat sig en drivkraft och maktposition genom att försöka sätta sig själva i fokus med ex. avbrutna matcher för att en plastmugg hamnat på gräsmattan. Ett annat irritationsmoment är fenomenet med "fair play". Det vill säga när en spelare faller omkull och vrider sig i plågor och motståndaren känner sig nödlagd att spela ut bollen över sidlinjen för att få ett spelavbrott och läkarvård åt den "svårt skadade" spelaren som högst mirakulöst snart rest på sig. Det är domarens uppgift att blåsa av spelet om det begåtts någon ojusthet eller om det föreligger någon risk för huvudskada. I alla andra fall borde spelet fortsätta och spelarna sluta spela bollen över sidlinjen för att få ett avbrott. Vi går så långt som att säga att det är direkt respektlöst gentemot publiken att göra så. Så, fuck fair play!

AIK:s försäsong har inte bjudit på något skönspel och resultatraden efter de elva träningsmatcherna blev 5-2-4 där mycket räddades av genrepet mot Djurgården under träningslägret i Portugal. Chansningen att spela ett hatderby en och en halv vecka före premiären slog väl ut och förhoppningsvis ger den segern det självförtroende laget så väl behöver för att kunna gå stärkta in i säsongen och motsvara våra högt ställda förväntningar. Är man nöjd med att bara vara med kan man spela i Trelleborg, Gefle, Bajen eller något annat skitgäng. Vi är AIK och här handlar det om att vinna. Det ska vara stora krav i den här klubben då vi har en självbild om oss själva som störst, bäst och vackrast. Vi är övertygade om att tränarstaben är av samma uppfattning. Nu handlar det om att leva upp till det också.

Guld för Gnaget ska det va!