2016-04-03

Inför säsongen 2016: Må det bära eller brista.

När dessa rader skrivs så har säsongen redan sparkat igång och den har inte börjat bra. Uttåget ur Svenska Cupens kvartsfinal mot Bajen (igen!) är naturligtvis bedrövligt och sätter en tidig krisstämpel på ett redan pressat lag och en tränare som nu börjar närma sig vägs ände. Mycket fokus har också riktats mot den av styrelsen uppsatta målbilden för sporten under 2016 – en titel (Allsvenskan/Svenska Cupen) eller avancemang till Europa Leagues gruppspel.

I AIK brukar allt vara svart eller vitt. Men ibland så kan det också vara någonting mitt emellan.
För å ena sidan så är fakta att den här klubben aldrig har varit mer stabil än vad den i dagsläget är såväl sportsligt som ekonomiskt.
Å andra sidan så är fakta också att vi inte vunnit en endaste titel på sex år och att vi går back på driften varje år.
Fakta är också att chefstränare Alm varit ansvarig i fem år och inte varit i närheten av någon av de elva inhemska titlar vi hittills spelat om.
Å andra sidan så är fakta även att Alm har en tabellrad i Allsvenskan (2-4-2-3-3) som vi inte varit i närheten av i modern tid.

Vi gillar Andreas Alm. Han är högst sannolikt (efter oss själva i alla fall) den mest intelligenta individen inom AIK Fotboll och har även utvecklat hårda pungkulor under sina år i klubben. Andreas har gjort ett bra jobb för AIK och cementerat oss som ett topp 4-lag. Han har utvecklat det offensiva spelet och på ett individuellt plan även flera unga spelare vilket lett till inkomstbringande spelarförsäljningar för klubben. Han är seriös och noggrann och har med tiden även blivit allt mer AIK-mässig i sin framtoning och agerande vid sidan av planen. I fjol förbättrades också hemmaspelet jämfört med tidigare säsonger vilket är glädjande. Ingen kan heller ta ifrån honom det sensationella avancemanget till Europa Leagues gruppspel för snart fyra år sedan. Det är bra. Men det är inte bäst. Klubben har nu kommit till ett vägskäl där vi sportsligt kan välja mellan att stå stilla och vara nöjda med vad vi har eller att släppa lös klubbens fulla potential och ta nästa steg uppåt.

Man kan tycka vad man vill om den mål-/kravbild som sporten har fått sig levererad i år. Den främsta kritiken ska i våra ögon läggas mot hur och av vilka den (inte) arbetades fram med, inte främst mot målsättningen i sig. Andreas Alm har själv efterlyst tuffare krav inom klubben och ibland så får man vad man frågar efter och mer därtill. Men att en tjänsteman i femte ledet så fullständigt satt agendan och gått i öppen polemik med klubbens ledning under året må vara smått komiskt men det är inte ett sundhetstecken.

AIK Fotboll har tre SM-tecken sedan andra världskriget. Vissa använder detta som ett argument att vi borde sänka vår kravbild. Vi använder det istället som ett argument på att den här klubben historiskt sett har underpresterat å det grövsta samt att vi har en gigantisk potential och möjlighet att bli så mycket framgångsrikare och vinna så mycket mer än vad vi hittills har gjort.

Titlarna och bucklorna har även under Andreas Alms fem år långa era lyst med sin frånvaro. Vi har under Alms säsonger som chefstränare aldrig varit i serieledning och med visst undantag för i fjol, aldrig ens varit riktigt nära guldet. Ofta har den så kallade guldchansen varit borta redan till sommaren på grund av för svaga säsongsinledningar i jämförelse med de slutliga ligavinnarna. I år har även truppen störts av alldeles för många skador och sjukdomar vilket sällan är en tillfällighet och känslan att vi aldrig är riktigt redo för tävlingsspel trots en av världens längsta försäsonger håller i sig.

Avståndet till de senaste fem årens mästarlag har varit 5, 4, 5, 10 och 5 poäng och visar tydligt att vi inte har haft vad som krävts för att räcka ända fram trots en trupp som i alla fall på pappret borde vara tillräckligt bra för att åtminstone kunna utmana om guldet för ingen kan väl påstå att IFK Norrköping inledde säsongen 2015 med ett bättre lag än AIK!? Truppbygget är sportchefen ansvarig för och det finns fog för att även kritisera Björn Wesström som har investerat mycket tungt i såväl Andreas Alm som ett antal profilvärvningar. Att tappa förra säsongens bästa spelare Henok Goitom som Bosman är ingen fjäder i hatten för Björn som ännu en gång går in i säsongen med flera icke avslutade kontraktsförlängningar med spelare.

Svenska Cupen har varit ett enda stort sorgebarn under Alms era och fiaskona har avlöst varandra med uttåg mot i tur och ordning Åtvidaberg, Halmstad, Örgryte, Sandviken, Hammarby och Hammarby igen. Det är inte tillräckligt bra. Det gäller även Europaspelet som med undantag av bragden i Moskva 2012 enbart kan beskrivas som taktiska haveri. I de senaste två årens kvalspel har vi på ett närmast pinsamt sätt blivit avklädda mot såväl ett kazakiskt- som ett grekiskt mittenlag vilket kostat oss tre insläppta mål på hemmaplan mot båda lagen. Det är heller inte tillräckligt bra.

Vårt tidigare adelsmärke defensiven har emellanåt sviktat rejält under de senaste åren även om det var ett uppsving i fjol. Men utan en ramstark defensiv och ett stabilt grundspel att falla tillbaka på så kommer vi aldrig kunna bli konkurrenskraftiga i Europa. Nu har Halmstads tidigare tränare Jens Gustafsson hämtats in och det återstår att se om han kan bli den pusselbit ledarstaben och Alm saknat.

Förutom skåningen(!) Gustafsson så har en fystränare (Johan Svensson) och sex nya spelare anslutit där högst förväntningar ligger på tidigare Elfsborgsspelaren Denni Avdic som är tänkt att ersätta i alla fall någon av Goitom/Bangura. Vidare så är Eero Markkanen hemma igen efter äventyret i Real Madrids organisation samt Daniel Sundgren efter en utflykt senast i Degerfors. Irakiske landslagsmannen Ahmed Yasin ansluter från danska AGF Aarhus och ger ytterligare spets till seriens kanske bästa mittfält. Amin Affane från tyska Arminia Bielefeld har sett het ut under vintern och sommarlånet Carlos Strandberg från ryska storklubben CSKA Moskva är en riktig powerforward med bra renommé. Tyvärr så härstammar ju både Affane och Strandberg från Göteborg(!!) vilket gör oddsen väldigt dåliga på att de ska lyckas i AIK. Henok Goitom och Mohamed Bangura har alltså lämnat liksom publikfavoriten Kenny Pavey. Lånen av Alex Pereira och Gabriel Ferreyra har avslutats.

Det har varit en turbulent vinter i klubben såväl organisatoriskt via årsmöte och årsstämma som sportsligt när tränarterrängen sonderades ordentligt och där Alm hängde löst in i det sista. Det organisatoriska arbetet inom föreningen och bolaget är långt ifrån avslutat och förändringar kommer fortsätta att ske. Allt för att försöka hitta de perfekta pusselbitarna för att optimera AIK Fotboll och bli den maktfaktor vi alla önskar. I den sportsliga utvärderingen så ingår även att ha vinnare som sportchef och chefstränare som kan bygga vidare på den stabila grund vi nu står på och ta oss till nästa nivå. En nivå som ska ge klubben och dess supportrar och medlemmar de titlar vi så väl förtjänar och längtar efter. Nu är det slutsnackat och upp till bevis för alla inblandade. Må det bära eller brista. Stöd AIK!

sverigescenen.com