2013-09-22

Lycka är att vara gnagare...

I morse lämnar jag som vanligt dottern i skolan. Som vanligt så lämnar en annan pappa sin son samtidigt. Precis som vanligt så nickar vi mot varandra, samtidigt som jag svär inombords. Gårdare!

Om ett par dagar är det derby på en rätt bra arena om jag får tro dom som varit där... Om ett par dagar hoppas jag att nickandet i skolan övergår till ett hånfullt leende, där man kan läsa av att vi fortfarande går för guld och gårdaren är nervös för kvalstreck.

Så här är det överallt. I mitt yrkesliv, i omklädningsrummet i mitt hockeylag, på dotterns fotbollsträningar...överallt är jag en stolt gnagare som alltid blir utsatt för diskussioner. Är det inte ett hån för att man väljer att åka till Halmstad för att se ett blekt AIK torska mot det lokala laget, så är det någon som ska ifrågasätta firmakulturen. Dra åt helvete allihop. Jag är gnagare och jag är en stolt sådan!

Är det då för mycket begärt att Alm och övriga krigar det sista som finns? Vad kan vara viktigare i deras yrkesroll, än att vinna derbyt, att vinna allsvenskan och att ge oss nytt europacupspel? Inser spelarna hur mycket det betyder för oss supportrar som fixar barnvakter, styr om styrelsemöten och bränner kopiösa mängder deg och blir av med körkortet, bara för att få se AIK spela?

Måndagen efter guldmatchen i Göteborg var jag så fruktansvärt sliten efter tre dagar i Götet, men vad spelar det för roll? Det var JAG som gick med högt huvud som vanligt, skillnaden var att resten höll käft!

Alm, Kennedy, Martin och alla andra....gör det ni ska så ska vi supportrar se till att göra vårat, på läktaren, på jobbet, i skolan, i Arboga och i Vasaparken!

MoB (AIK)