2013-09-22

Veckans rubrikmakare, fotbollens avskum eller hjältar för vår supporterkultur?

I min mening påvisar veckans händelser att en bortaklack ej bör placeras bredvid en familjeläktare.

Var ifrån får vi engagerade supportrar vår passion ifrån? Hur kan vår kärlek till vårt lag vara så starkt? Vad får oss att hålla glöden uppe?

Givetvis är kärleken till våra respektive lag grundpelaren till vår kärlek och passion. Men vad är det som gör kärleken så stark? Hatet får kärleken att gro än starkare brukar man säga.

Vad gör derbyna så speciella? Vad är det som skapar den där extra ingrediensen? Det är rivaliteten och framförallt hatet lagen emellan som piskar upp stämningen till den där extra dimensionen.

Vad är det speciella med en bortamatch mot IFK Göteborg? Det är känslan av att komma ner till Göteborg, att inte känna sig önskvärd och välkommen. Du tar en extra titt över axeln. Du känner att nu är vi här, nu ska vi hävda oss, det här är varför ni fruktar oss.

Utrotar vi hatet för en familjärstämning, då sjunger svensk fotboll på sista versen.

Varför är landslagets matcher ingen höjdare att beskåda på plats? Kärleken till landet finns ju. Bra fotboll erbjuds ju, för det mesta.

Vart i fotbollsvärlden hittar vi arenor med bäst stämning? Är det i länder där man lyckats familjära tillställningen? Knappast.

Som bortasupporter skall du inte känna dig välkommen. Ge fan på att GAIS-supportrarna kommer komma i starkare nummer nästa är. Tro inte att bortaföljet kommer växa sig starkare för att det är så otroligt värt att ta sig igenom vårt avlånga land enbart för att bevittna lite härlig fotboll.

Givetvis skall vi välkomna nya generationer och värna om våra familjeläktare. Den nya generationen kommer lockas av stämningen, som en gång i tiden fick oss att fastna. Lockas den enbart av bra fotboll och nypoppade popcorn kan den sätta sig i soffan och slå på tv:n.

Hatet är en väldigt viktig komponent i vår levande supporterkultur. Bevara hatet utan att låta hatet ta över kärleken till det egna laget.

R.D - (AIK)