2013-08-08

En vanlig supporters tankar

Vad är det som gör att jag känner sådan samhörighet till AIK? Är det svarta i lagfärgen som blir min symbol för det svarta fåret? Är det rebellsupportrarna som oavsett kultur eller bakgrund samlas i en uppvisning av samhällstrots? Är det känslan som jag tror jag delar med så många att höra samman med andra som känner som jag, som bär på samma upplevelse av att förstå det som ingen annan verkar fatta? Att oavsett vad, kan jag inte tryckas ner, kan jag inte formas om, eller bli anpassad till ett samhälle som inte förstår mig. AIK blir symbolen för min strid som jag delar med så många. AIK får aldrig bli en sell out och aldrig bli oäkta för att jag aldrig får bli det. Min lojalitet till AIK är på det viset en lojalitet till mig själv. Striden jag för är att aldrig ge efter, aldrig ge upp, aldrig sluta rebella mot de regler som andra skapat, men som inte är gjorda för mig.

I alla år har känslan följt med. Känslan av makt och maktlöshet. Maktlöshet när den utövas för att försöka trycka ner mig, när det försöker döma mitt lag. Makt när jag står emot och går utöver. När bengaler brinner, förbjudna ramsor ekar, när barrikader brister och gamla strukturer faller. Och ja när polisen backar, motståndarfirmor faller, marscherna tar över staden. Då får min rebell nytändning och kraft. Då får det svikna barnet upprättelse och i kör med tusentals andra får det sin röst hörd:
"Jag kommer aldrig, aldrig vika mig för att ni som aldrig förstår mig säger så. Ni så kallade experter eller journalister som aldrig fått uppleva det jag upplevt. Som aldrig kan leva er in i det jag känner. Ni som skummar på ytan och dömer utan att förstå. Ni som tar plats och utrymme med er ignorans".
"Ni som vet att jag brinner men inte varför. Ni som skräms av min eld och tror er veta hur man släcker den. Ni vet ingenting! Jag brinner en eld som inte går att släcka med lagförslag eller förbud, en eld som bara får bränsle av er ignorans och försök till kontroll".
"Det är det just det. Min eld är mitt liv. Försök släcka den och jag kommer strida tills jag dör. I AIK är jag inte ensam det finns tusentals som jag. Vi kanske inte har satt ord på det men innerst inne finns det där, det outsagda som för oss samman oavsett vad vi heter, kommer ifrån eller ser ut".

Jag kommer ge min son det jag inte fått. Han ska aldrig behöva vika sig för någon.
"Min son, mitt barn låt elden inom dig brinna och föra dig dit du vill. Låt aldrig andra tala om för dig vad du kan och inte kan".

Mer äkta än så kan jag inte vara. Tack AIK för bränslet som fått mig att skriva detta, som fått mig att fortsätta brinna.

T.G. (AIK)