2012-08-17

Hoten mot fotbollen

Efter den senaste tidens slakt av ytterligare några av Europas storklubbar har det återigen blivit dags att påminna oss själva om vikten av att behålla själen och hjärtat i sporten.

Den klassiska brittiska klubben Cardiff City är i stånd att byta både klubbens färger och emblem efter uppmaningar från föreningens malaysiska huvudägare. Motiveringen är att man anser att dessa nya kulörer och design i större utsträckning kommer att tilltala en internationell marknad.

När man slår upp ett nummer av "Veckans Affärer" eller liknande branschtidning kan man läsa om dylika tilltag inom olika företag, företag vars huvudsyfte är att tjäna pengar och där kunderna till största del bryr sig om ett fåtal produkter. Ett av de största hoten mot den fotboll vi vuxit upp med och älskar är den allt mer vanligt förekommande liknelsen mellan konventionella företag och fotbollsklubbar. En fotbollsklubb kommer aldrig vara en näringsverksamhet med regelrätta "produkter" och "kunder". En fotbollsklubb ska heller aldrig ha som främsta syfte att tjäna pengar och slå sig in på nya internationella marknader.

Fotboll har sedan decennier tillbaka varit en unik tillflyktsort för miljontals människor där man ohämnat kan leva ut sin passion, sitt hat, och sin kärlek. Detta blir än mer påtagligt i dagens feminiserade och politiskt korrekta samhälle. Ett samhälle där känsloyttringar är tabu och idealmannen helst ska vara en gråtmild metrosexuell stackare som räknar pappadagar och betraktar parmiddagar som högsta tänkbara nöje.

För alla oss som inte känner igen sig i denna beskrivning och som vuxit upp med en villkorslös kärlek till en fotbollsklubb blir det därför av ännu större vikt att få bevara den unika passion, samhörighet och frihet som faktiskt fortfarande finns på en fotbollsläktare. Klubbemblemet och färgerna symboliserar förutom de rena känslorna även alltifrån en specifik lokalpatriotism, politiska ställningstaganden eller bara en extrem samhörighet och lojalitet medsupportrar emellan. Klubbarna och vi supportrar som lever för dem är så oerhört mycket mer än företag och kunder. Det är också oss klubbarna ska fokusera på.

Ovanstående är någonting som utomstående av tradition har ytterst svårt att förstå, oavsett om det är en kvällstidningsjournalist, filmregissör eller politiker. Den här trenden har vi sett under en längre tid i Europa, tidigare klassiska klubbar tappar all sin själ i utbyte mot snabbköpta framgångar. De senaste åren går tankarna direkt till Manchester City och nu senast Paris Saint-Germain. Klubbar som köps upp av utländska miljardärer som ser det som sin lilla lekstuga att äga en klubb och helt negligerar de riktiga fansen och deras mångåriga relation till föreningen.

Det är säkert underbart för en på titlar svältfödd Citysupporter att äntligen vinna ligan framför näsan på sin största lokalrival. Frågan är bara om sagan blir lika rolig när biljettpriserna höjs med 150 % för att profitera på turister och klubbemblemet ändras för att locka nya typer av "kunder".

Ett annat skräckexempel som kan nämnas är den Österrikiska klubben FC Red Bull Salzburg. Föreningen bildades 1933 som SV Austria Salzburg. 2005 köptes klubben upp av energidrycksföretaget Red Bull. Över en natt raderades 70 år av historia, klubben bytte namn, färger och det år man hade grundats. Ingenting tilläts att finnas kvar. Supportrarna försökte kämpa emot men var rakt igenom chanslösa, och man tvingades bevittna hur den klubb man under flera år levt för gick under på grund av kommersiella syften.

Allt detta kan mycket väl bli en realitet för alla de klubbar som rear ut sin integritet och självständighet.

Lyckligtvis behöver vi i Sverige inte oroa oss speciellt mycket för ovan nämnda skräckscenarion de närmaste åren i alla fall. Mycket av detta kan härledas till Allsvenskans urusla spelkvalité. Sverige och Allsvenskan är oerhört unik i sin relation mellan dålig fotboll och fantastisk läktarkultur. De senaste 15 åren är det främst stämningen på arenorna och inte stela snedsparkar som har lockat människor till matcherna. Dock gör inte storslagna tifon och läktarkörer att vi lyckas bättre i Europa och man får nog anta att vi kommer tillhöra Europas gärdsgårdsserier ett tag till.

Detta ursäktar däremot inte att vi som supportrar slappnar av och låter tillfälliga löften om framgång och kortsiktigt tänkande ta överhand. När det börjar pratas om att uppluckra 51 % regeln för att få in fler externa finansiärer och utveckla fotbollen är det viktigt att ha klubbar som Cardiff City eller FC Red Bull Salzburgs öden i färskt minne. Klubbar som fått hela sin historia och identitet berövad från sig.

Fotbollen tillhör oss engagerade supportrar. Supportrar som lever för sin klubb och får atmosfären runt sporten att leva och pulsera. Den tillhör inte Malcolm Glazer, Lars-Åke Lagrell eller Mats Olsson. Det ska aldrig glömmas!

Fanjunkaren - (AIK)