2013-12-24

H O C K E Y

För mig så började supporterskapet till AIK som för många andra med just hockeyn. Det är ett mycket snabbare spel vilket var mer tilltalande för en liten rastlös grabb som mig själv, och om inte spelet räckte så fanns Black Army på isens kortsida att titta på.

Ska jag vara ärlig så var det just det fascinerande faktum att det stod en klack tillsammans och sjöng som verkligen trollband mig som 8-åring. Det var det som verkligen fick mig att vilja bli Gnagare! Underskatta aldrig värdet av en levande ståplatspublik. Sen hjälpte väl även Tre Kronors VM-guld 1987 till att frälsa hela landet till hockeynation. Det första på 30 år. Alla snackade hockey.

Åren 1982 och 1984 var jag visserligen född men inte tillräckligt gammal för att kunna säga att jag var med när vi var som bäst. Slå Djurgården med 3-0 i matcher i finalen! Med hjältar som Gunnar Leidborg och Mats Thelin. Den senare hade jag alla fall äran att följa under mina första år som gnagare.

Nej, jag växte upp och blev en del av AIK-familjen under dom där åren 1989-91 när djurgården vann varje gång. Dom flesta blev djurgårdare i plugget under dom åren, alla fall ute i Nacka där jag kommer ifrån. Ska man säga något om den tiden så var det att den var karaktärsbyggande. Som jag minns det var vi två stycken som var svartgula när resten av skolgården såg ut som ett färgglatt pridetåg. Det var mer än en gång man fick stå upp för sin halsduk på rasterna.

Lite så var det även för vårt hockeylag, en ständig kamp att klara sig kvar, hålla sig över strecken, vinna kval, att stå upp för märket med ett på pappret sämre lag.

Vem minns inte kvalserien 1994 när vi möter Boden i en direkt avgörande sista match där vi var tvungna att vinna med 3-0. AIK leder med 3-0 i sista perioden och Boden pressar med vetskapen om att det räcker med 1 reduceringsmål för att återta förstaplatsen på målskillnad och då bli laget som tar elitserieplatsen. När det återstår mindre än 2 minuter av matchen flyttar Rikard Franzén avsiktligen på vår egen målbur. Total förvirring råder och domaren försvinner bort till sekretariatet och börjar slå i regelboken! för att sen komma ut och blåsa straff till Boden. Förvirringen byts nu mot ett totalt vansinne, allt som överhuvudtaget går att slita loss kastas in på isen och domaren begär omspolning. Ridderwall kliver efter det ut på isen och gör kanske den mest historiska räddning i vår klubbs historia, nästan identisk med den avgörande räddning Tommy Salo gör i OS-finalen samma år.
Känslan efter det är så nära ett SM-guld man kan komma.

Sen har vi ju säsongen 1996/97 där vi får Djurgården i kvartsfinalen, dom tar oss i första matchen och alla gårdare spyr galla över oss för att sen få allt nerkört i halsen igen när vi vinner 3 raka matcher. Men vid den här tidpunkten var det ju även mycket som inte var bra i hockeyn, finska sponsorer som hade för mycket att säga till om, en styrelse som motarbetade sina egna fans, en liga som ville ha derbygrupper och djurmotiv istället för klubbmärken.
Att sen fotbollen vinner 1998, spelar Champions League följt av ett millennieskifte där stockholmsfotbollen når sin absoluta topp med alla tre stockholmsklubbar som topplag och derbyn som drar över 30.000.
Så går det allt sämre för hockeyn och vi åker i början av 2000-talet ur och klubben ramlar ner i ett svart hål med 8 långa år utan elitseriespel. Hockeyn glöms bort av dom flesta, och ska erkänna att även jag lös med min frånvaro på dom flesta matcherna i ett par år.

Men tack vare att ett fåtal som aldrig slutade bry sig så har vår hockeysektion överlevt, med en spelare och lagkapten som David Engblom som gjort 15 säsonger och totalt 705 matcher i AIK. Den meste AIK:aren genom tiderna! En sann hjälte och ikon som valde att stanna fast vi pga ekonomin tvångsnedflyttats till division 1 säsongen 2004/05, och som fortfarande idag står kvar i båset som materialare. Mattias Norström som under NHL lockouten valde division 1 och kval till allsvenskan istället för någon av klubbarna i elitserien. Anders Gozzi som med en mycket stram budget lyckade bygga ett lag som inte bara tog oss hela vägen till elitserien utan till två raka semifinaler.

Listan på spelare och ledare som har gjort det dom ska kan göras lång. Men det är inte för dom jag har skrivit den här krönikan. Inte heller för dom 2-3000 hockeytrogna som alltid har går. Utan för alla gnagare som inte gör det dom ska, till alla gnagare som inte är på plats och bidrar men ändå tar sig rätten att klaga. Vår ekonomi är i botten och truppen är som alltid en riktig budgetvariant om man jämför med övriga klubbar, men ändå klarar våra iskrigare faktiskt att slå alla lag när dom har en bra dag. Sen ska jag villigt erkänna att det emellanåt kommer riktigt bedrövliga insatser.

Men hur mycket kan man kräva av en klubb som knappt kan betala hyran för Hovet när det kommer så lite folk?
Har man verkligen rätt att spy galla över vårt lag på diverse sociala medier när man tittat på matchen hemma och lämnat en plats tom på Hovet?

När vi lever i en tid med nybyggda plastarenor i fotbollen som helt saknar en själ så är det faktiskt ganska befriande att sätta sig ner på ett slitet men ändå genuint äkta Johanneshovs Isstadion. En klassisk arena som andas blod, svett och tårar, en arena som är djupt rotad i AIK:s historia. Vi pratar nu i en tid där vi supportrar precis lyckats stoppa SHL:s galna förslag om att lyfta upp wild cards. Tänk att det nu verkar ha blivit en liga som faktiskt lyssnar på sina fans istället för att försöka byta ut dom.
Borde ju tilltala MDMF-folket på fotbollen.

Vi lever i en tid när varenda 8-åring i Nacka borde ha svartgul halsduk då vi är den enda stockholmsklubben i SHL. Men ändå så drar djurgården mer folk i allsvenskan.

AIK kommer aldrig få en kommun som håller oss under armarna som i Leksand och Örnsköldsvik, vi kommer aldrig få hela stan att sponsra oss som i Karlstad, konkurrensen i Stockholm är helt enkelt för stor och den har för många klubbar i för många idrotter för att vi ska kunna bli "bygdens stolthet".

Det enda vi har är oss själva och att vi fortsätter att gå på matcherna.
Det är vårt ansvar att AIK-hockey fortsätter att leva vidare. Det är vi som måste fortsätta släpa oss till Hovet så att det även i framtiden finns en plats där rastlösa 8-åringar kan titta på en lite snabbare sport och höra en trollbindande klack sjunga.
Det är upp till oss att det aldrig blir som i Hammarby, där deras fans lät hockeysektionen dö för att sedan skryta om hur dom fyller Hovet en gång om året med "Bajen fans hockey".

Vi har i dagsläget sålt nästan 10.000 biljetter till annandagsmatchen mot Leksand och det borde bli fullsatt!

Men låt det inte stanna där, se till att gå på resten av matcherna också! Det räcker att vi blir 10:a för att ha en chans att nå slutspel.

Stöd AIK på plats alltid!

wallaces - (AIK)